Nästa års skattesänkning!

Jag läser nyligen på Aftonbladet de preliminära siffrorna för hur mycket lägre skatterna kommer att bli år 2009. Kan man bli något annat än glad att folk får behålla mer av sitt arbete? En låginkomsttagare som tjänar 18000 kr/månaden skulle alltså få en årlig skattesänkning på 2868 kronor! Eller en välbetalt högstadielärare som tjänar 25000 kr/månaden skulle få en årlig sänkning på 3816 kr/år!

Angående biståndet

Idag när jag var ute och gick tänkte jag på biståndet och de olika infallsvinklarna från de olika stora ideologierna, anledningen till att jag gjorde detta var för att min klass skrev ett prov om det på samhällskunskapen i ettan för ett knappt år sedan.

Hur som helst, det jag kom fram till är att man helt och hållet bör avskaffa biståndet. Varför då? Liberala skattesänkningar är långt mycket viktigare än påtvingad "solidarisk" omfördelning. De flesta människors reaktion på detta är förmodligen att biståndet kommer att försvinna om man gör på detta sätt, det kan jag förstå att folk tänker men om det nu försvinner så är det det som folk vill.

Låt mig ta ett exempel, ca 3000 kr av det du betalar i skatt går till bistånd (nej jag vet inte hur stor siffran är men tar den som exempel), denna skatt är påtvingad och du kan inte heller påverkar var biståndet ska gå. Man tar bort biståndet och får 3000 kr i skattesänkning istället bra eller hur? Nu kan man ju om man tycker det är så viktigt med bistånd skänka de 3000 kronorna till bistånd istället och dessutom bestämma vart de ska, detta kommer i så fall leda till konkurrens mellan biståndsorganisationerna, valfrihet och framförallt - riktig opåtvingad solidaritet.

Många vänstermänniskor säger säkert att biståndet totalt skulle minska vilket skulle vara möjligt, men vad ger en eventuell vänstermajoritet rätten att tvinga minoriteten till något man inte vill? Tycker man att bistånd är viktigt är det ens egens ansvar att se till att det blir bistånd!

Jag kan ju själv tillägga att jag inte hade haft något problem med att skänka pengar, investera pengar eller köpa något som bistånd men om det kommer påtvingat ovanifrån blir jag rasande.

"En ära att betala skatt"

En ganska lång tid har jag tänkt att skriva om detta här, men det har inte blivit av fram tills nu. För ett par månader sedan då jag skrev ett samhällsarbete och intervjuade ett par SSU:are (Johan Büser och Malin Rosvall) inom sakpolitiska och ideologiska frågor.

Inom skattepolitiken rådde givetvis totalt skiljda åsikter, jag frågade dem hur och varför progressiv skatt och enorma skatter kunde rättfärdigas. Svaret blev självklart ”de som har mer kan betala mer”, men en motfråga som jag ställde var ”men är det inte orättvist att andelsmässigt ta mer av rika än de som har mindre”. Svaret jag fick var ”Det är en ära att betala skatt.”.

Frågan som de borde ställa sig själva till detta är; om det nu är en ära att betala skatt, är det då nödvändigt att tvinga folk göra det? Inget tvång skulle väl behövas om det nu är som de säger? Det blir ju mycket rättvisare om de som vill betala skatt kan göra och de som inte vill kan slippa enligt den åsikten? Eller? Rätta mig om jag har fel.

Pensionssystemet behöver reformeras

Paradoxalt nog har jag intresserats av pensionssystemet trots min föga ålder, detta beror på att jag dagligen jobbar med det. Jag är försäljare av en PPM-förvaltningstjänst och har därmed fått en stor insikt i pensionssystemet. Detta system är dåligt och bör förändras.

18,5% av ens bruttolön går till den allmänna pensionen, detta är oerhört stod andel och denna bör minskas, dessutom har sparandet oerhört dålig avkastning (om man bortser från den lilla PPM-delen) vilket gör att man får en mycket mindre pension än vad man egentligen skulle kunna ha fått, dessutom är det inte rätt att staten tvingar dess medborgare att spara onödigt mycket till pensionen, vill man ha högre pension får man faktiskt ta och spara privat.

Men absolut största felet med den allmänna pensionen är framförallt att det är inte individen själv som bestämmer var ens pengar ska vara placerade, detta strider totalt mot min liberala syn och det är det absolut största problemet med pensionssystemet.

En annan väldigt stor orättvisa i pensionssystemet är arvsvinsten, detta innebär att om man skulle dö innan man hunnit ta ut sina pengar så går ens pengar till de övriga spararna i ens egen årskull (det finns dock ovanliga undantag inom PPM). Denna tanke är väldigt fin, men nere på gräsrotsnivå är den förkastlig. Om man jobbar och sliter hela livet, får ihop till en god pension och sedan inte hinner ta ut den, är det då rättvist att dessa pengar på ett kollektivistiskt sätt delas ut till andra? Nej, pengarna ska betraktas som om de är individens och ska stanna inom familjen.

Konsumtionssamhällets lösning?

Jag har nyligen läst boken ”Vill ha mer!” som handlade om konsumtionssamhället och tid. Efter en kort analys av varje kapitel var budskapen på samtliga att vi har en alldeles för hög och onödig konsumtion, att vi inte blir lyckligare av den, att vi har för lite tid över och med den tiden dränker vi oss bara med onödig konsumtion.

Men så är det, dagens samhällsideal är att äga så mycket som möjligt och det är det alla strävar efter, det tär inte bara på oss individer utan det tär också på jordens resurser och miljö. Borde vi då inte tänka om lite? Borde vi inte ändra vår livsstil för vår egen och för kommande generationers skull? Många kanske tror att det är de asiatiska U-länderna som har det största ansvaret för en hållbar tillväxt, men så är det inte. Det är vi i väst som är deras ideal och det är därför vi måste ändra oss.

Men, jag undrar fortfarande hur vi ska kunna ändra på oss utan att det får förödande konsekvenser och vad skulle vi bygga samhället på om inte konsumtion? En del av lösningen är att sänka arbetsveckan, men om vi skulle göra det mycket och snabbt skulle de nationalekonomiska följderna bli enorma, skulle vi avsätta en viss andel av BNP per år till förkortad arbetsvecka hade det gått, men det skulle knappast gå tillräckligt snabb.

Nåväl, nu ska jag inte skriva mer så att ni inte somnar, men jag hoppas att ni lärt er något och att ni bara köper saker ni verkligen behöver i fortsättningen. Jag vill även säga att ordbehandlingsprogrammet krånglade ganska rejält vilket gjorde att jag fick skriva om allt och det blev inte lika bra som från början.